Det är inte utan att man bli nedstämd när man läser ÖA den 13 juni om hur aborttalen åter ökar i Västernorrland. Var fjärde graviditet avbryts genom abort. Har glädjen och respekten över att ett liv blivit till mattats av? Det är nästan som man undrar om kunskapen om att ett nytt liv kan bli till när man har sex, tappats bort. När ett frö av liv planteras i ett annat liv, så kan ett nytt liv börja växa och utvecklas. Ett liv som i en fjärde del av fallen verkar vara en överraskning och en tråkig nyhet, istället för ett glädjebesked.
Vad är det som gjort att synen och respekten för livet så har förändrats, att abort blivit ett ”rutiningrepp” som man inte verkar ta på så stort allvar?
När man möter människor som misstat ett barn genom missfall är det oftast något de bär med sig i sina tankar genom livet. Likaså vet vi genom forskning att det samma gäller aborter. Vem följer upp och ger de unga det stöd de behöver för att hantera känslor som kommer upp under de påföljande åren? Ibland kanske inte ens föräldrarna vet om vad som hänt om inte de unga själv väljer att berätta.
Vi tror att det är dags att lyfta denna fråga ytterligare för att ge stöd och hjälp åt de som genomgått en abort, och även ge hopp och tro till alternativ för de som planerar att göra en abort. Det är ett riktigt liv det är frågan om. Vi borde ägna mera tid att reflektera över detta.
Personligen blir man bedrövad när man hör hur även de som borde värna om livet på ett till synes lättvindigt sätt uppmanar till abort. För inte länge sedan hörde vi i vår bekantskapskrets om glädjen hos de blivande far och morföräldrarna över att de skulle få barnbarn. Sedan kom chocken. På mödravårdscentralen övertalades de unga, i 20 års åldern, att göra abort med tanke på att de fortfarande studerade och inte hade fast jobb.
Även vi fick frågan om vi vill avbryta eller fullfölja graviditeten då vi väntade vårt första barn. Vilken syn förmedlar då samhället på livet?
Vi vet att många som längtar efter att få barn och av olika orsaker inte kan det. De får då åka till andra länder för att adoptera. Tänk om denna respekt för livet även kunde växa till i Sverige så fler barn kunde födas och fler skulle få möjligheten att adoptera även här.
I den statistik som presenterades i ÖA framkom att 150 aborter genomförts i Örnsköldsvik i fjol och procentuellt var siffran högre i våra mindre grannkommuner. Detta är en stor förlust även för samhället på sikt. På en tio års period blir detta bara i Örnsköldsvik 1500 färre barn i skolan från åk F-9. Väl medvetna om att detta inte är lätta frågor men ändå oerhört viktiga frågor, både för den enskilda individen och för vårt samhälle i stort, måste vi våga prata om det. Livet är en gåva, det finaste vi har, något att glädjas över och alltid värt att kämpa för!
Thomas och Maria Nordberg, Örnsköldsvik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar